Som startande i sista ledet blev det en lång väntan innan jag fick ge mig iväg ut i spåret. En stund innan loppet försökte jag att omvandla all nervositet till uppladdning vilket gick ganska bra! När startskottet gick för gruppen innan mig var jag rejält taggad. Underbar känsla att glida över startlinjen till toner av musik. Helgen bjöd på underbart skidväder vilket gjorde dagen ännu lite bättre. Den första milen i uppförsbacke var kämpig, efter de 14 tidigare leden var det som skulle likna spår uppkört. Jag kände av mitt halsont där i de första uppförsbackarna och solen stekte på.

Efter att ha slängt iväg mössan och hällt i mig vätska i form av en energidryck fick jag ny kraft och klarade 1;a milen. Efter det gick det väldigt "lätt" och spåren var bättre. Raksträckor blandade med nerförsbackar (där jag presterade oväntat bra!) En paus för att sätta på skavsårsplåtser och sedan tog jag 2;a milen.

De sista 9 kilometerna var lite tyngre än 2;a milen men då jag visste att målet var nära fick jag mer kraft och energi.Mera nerförsbackar och raksträckor, prat med andra skidåkare i spåret samt glädjen över att snart ha avklarat min första tjejvasa tog mig framåt! Att börja höra ljudet av högtalarna i mora och se 1 kilometers skylten är något man själv måste uppleva, för det går inte at beskriva. En liten uppförsbacke till där många hejarop stärke än, sedan var det bara att staka sig in över mållinjen! LYCKA och STOLHET!

Summering; Det går bara man vill, jag hade endast åkt 1,5 mil på mina skidor innan och jag hade absolut inga tankar om att bryta eller och jag kände aldrig att jag inte skulle orka ta mig runt. Periodsvis ville jag aldrig att loppet skulle ta slut och periodsvis undrade jag vad jag hade gett mig in på. 2 vurpor och en "kasting" (annan åkare låg i spåret), vilket jag är nöjd med då jag främst var nervös över backarna innan loppet. Underbar stämmning och jag har träffat många glada/trevliga personer.

Om jag kommer att göra det igen? JA!